Om mig
Galleri
Bokutgåvor
Inspelningar
Månadens dikt
Kontakt
Det är mig som en tröst och en lisa
att träden redan bildat nya skott.
Fast höstens vindar sliter sista löven,
har själen ändå livsbeviset fått.
Nu får de kalla vinternätter bita
och ropa ut sin makt, sitt raseri.
När våren återvänder vaknar träden
och sjunger sommarlövens melodi.
Det finns en förberedelsevisa,
som spelar i var minsta lilla gren.
En omsorg om det liv, som väntar sedan,
när vintermörkret byts i vårens sken.
Jag nynnar också på den spröda visan
när själen förbereder sig i bön.
Jag mognar, något händer i mitt hjärta.
O Gud, du gör min vårdag rik och skön.
(Hämtad ur boken "Sörens visor")